Torsdagsbetraktelser av ett måndagsbarn
Nämen, jag har ju en blogg. Det trodde ni (alla ni 9 följare jag har på bloglovin) jag hade glömt. Men se det hade jag nog inte. Saken är bara den att jag har haft en hel del annat att tänka på den senaste tiden. Till exempel:
1. Hur hittar man någonstans i Amsterdam. Alla hus ser likadana ut och gatorna kringel krokar sig all världens vägar.
2. Läsa. Läsa böcker. Läsa böcker på engelska. Läsa böcker på engelska om själavård. Och sedan skriva om de böcker man läst på engelska om själavård. Och under tidspress dessutom. Och flera på samma gång dessutom. Jag. Är. Odödlig. Efter. Detta. Utropstecken.
3. Hur ska man förstå sig på snapchat när allt står på holländska. Det är inte lekker. (lekker är ett holländsk ord man kan sätta in lite överallt)
Det var i Amsterdam. I Sydafrika tänkte jag en del på:
1. Hoppas inte de där som går på gatan där och pratar högt och tittar på oss vita utlänningar, som förövrigt sticker ut som kycklingar i påskgräset, pratar just nu om att råna oss. Hehe, krystat smile.
2. Var är mina öronproppar. Var är mina öronproppar??!! Klockan är allt för mycket, det är mörkt, folk sover redan så jag kan inte tända på lampan. Och mina öronproppar är borta. Igen. varför händer detta igen. Jag behöver mina öronproppar. Jag delar ett rum på cirkus maximus 4x4 meter med 7 andra flickor. Folk snarkar, duschen på morgonen låter som en tsunami, och barnen i rummet bredvid är aningen för morgonpigga. I. Need. My. Earplugs. Varför försvinner de alltid. Varför försvinner förresten allting alltid när man delar ett 4x4 meters rum med 7 andra flickor. (Fast man behöver nog inte vara kvantfysiker för att räkna ut den ekvationen.)
3. Varför är det så svårt att vinna uno. Jag anser mig själv vara bra på uno, men jag vinner ändå aldrig. Säger som rumpnissarna, "varför är det på detta viset?"
Men nu gott folk är jag hemma i byn som Gud glömde. Eller så dåligt är det väl inte, och jag antar att det är aningen okristligt att säga så, eftersom det inte är sant. Men det var det enda idiomatiska uttrycket jag kom på som beskriver att det händer absolut ingenting här. Dessutom har jag semester. Hah. Så jag har all tid i världen... Att göra absolut ingenting. Som till exempel sitta här halv 2 på natten en vanlig vardag och skriva detta något meningslösa men samtidigt finurliga blogginlägg medan jag hör på spotify.
Spotify förresten. Hjärta.
I sydafrika är internet jättedyrt. Typ 5:e dyraste i världen. Och begränsat. Väldigt begränsat. Har du någon gång hört talas om begränsat internet. Nej, inte jag heller. Sen åkte jag till Sydafrika. Så jag och spotify lade vårt förhållande på is för 12 veckor. Nu har vi dock träffats igen, lagt det gamla bakom oss, är sådär fånigt nykära igen, och är fastklistrade vid varandra typ hela tiden. Spotify, du skänker så mycket glädje till mitt liv. Tack för att du finns! Hjärta.
Så, blir det några fler inlägg här framöver. Det vet man aldrig. Kreativitet är inget man kan styra över, och när bloggkreativitets gåvan blev utdelad var nog inte jag hemma. Men, fortsätter jag vara så uttråkad som jag är just nu, så varför inte.
Avslutar med en bild, för det piggar upp ganska myki. Peace.
