ettstyckeulrica

Någon gång i en svunnen tid lovade jag att skriva om den andra extraordinära saken som hände under mitt jullov. Vilken tur då att mitt minne har oanade begränsningar och jag minns händelsena som igår. Eller kanske förrgår. Eller kanske dan före de. Men absolut inget längre bort. Hur som haver så skriver jag om det lika mycket för min skull som för er. Så har jag något riktigt trevligt att läsa igenom och tänka tillbaks på när jag blir pensionär och sitter i min gungstolen och stickar.

 

Såhär gick det till:

 

Vi åkte buss till Hangö, länge. Jag kunde en sång om Hangö, men det kunde ingen annan. Väl framme spenderade vi flera fantastiska dagar med att härja brutalt myki i hissen. Vi sjöng spännande sånger för vår vän. Vi kunde inte låta bli att skratta trots att det var tystnad, och pratade sedan om livets allvarheter till allt för sent. Vi blev kallade Eskimåer av en lokalbo på vår promenad i staden. Vi utforskade den stora skolan och tållade nästan bort oss. Vi gav någon sitt livs chock när vi dansade gagnam style i hissen, den blicken, obetalbar. Vi gick i trappor för att vi frös. Vi umgicks, skrattade, åt mat, spelade kort, diskuterade och skämtade om människor vars ålder råkade vara 20 år. 

 

Allt detta var mycket trevligt och jag är väldigt tacksam som får umgås med er. Men det var inte det viktigaste.

 

Det viktigaste var att Jesus var där och att han mötte oss. Vi hade möte två gånger om dagen och alla som pratade hade något viktigt, intressant och lärorikt att säga, och de kompleterade varandra så bra. Vi fick lära oss så mycket nytt att ta med oss om vad Gud lagt för gåvor i oss människor, hur vi ska se på livet och om hur en församling borde fungera. Våra möten var långa men oj vad de gick snabbt. Hur något som hållit på i fyra timmar kan kännas som en kort stund är obegripligt, men ack så skönt det är att vistas utanför tidens alla gränser. 

 

Lovsången under mötena var fantastisk. Den var innerlig och sångerna var så bra. "Mitt liv är inte mitt, Gud jag tillhör dig", sjöng vi bland annat. Och det är så sant. Varför ska jag försöka äga och ha kontroll över någonting som jag inte är skapad till att ha kontroll över. Dessutom blir det bara fel när jag själv har hand om mitt liv. Nej, "Jag ger mig själv till dig". Det är fantastisk det, tänk, jag tillhör Gud och mitt liv är i hans hand. Det var också så häftigt mitt under en lovsång när jag blev plötsligt blev väldigt rörd av sången vi sjöng och brast ut i gråt (på ett skönt sätt). Det visade sig sedan att de flesta andra i salen gjort något i samma stil, utan att jag märtk det. För de är grejjen med lovssång, det är mer än bara ord. Mer än bara en melodi. Det är en längtan efter Gud, en befrielse och något som ger kraft och glädje. Det är också ett sätt för Gud att tala till oss och beröra oss på, precis som han gjorde där för oss, i en helt vanlig jumpasal. Men tro mig där var det något helt annat än en vanlig jumpasal.

 

Jag var på aktiviteter där vi bad mycket för varandra. Jag känner mig nästan bortskämt med tanke på hur mycket folk bett för mig, men tänk vilken välsignelse det är. Jag har fått bilder och tilltal till mitt liv och min framtid, och det är väldigt spännande och hoppingivande att få det kan jag säga. Jag har även själv fått ge tillbaka till andra fast mina krafter inte alla gånger har räkt till. Men det är härligt att se att det går att använda till och med världens kraftlösaste Ulrica, och att det inte hänger på mig och hur jag känner.

 

Vad ska vi säga mera. Jag har lärt mig så otroligt mycket, även om mig själv. Och alla lärdomar har kanske inte varit enkla att ta. Men Gud vet vad han gör, dessa lärdomar behöver jag för att kunna utvecklas och för att förstå mig själv bättre. Det är nyttiga lärdomar och jag är väldigt tacksam för dem, även de smärtsamma. Jag blir ju inte lämnad ensam kvar i dem.

 

Jag har även förvånats över människomöten där oväntade snälla ord har haglat över mig och där Jesus lyst starkt i ansiktet. Wow, sån vill jag också bli.

 

Denna vecka i Hangö var magnifik och jag är så tacksam över den. Jag ser fram emot framtiden och allt vad Gud har planerat för den. 2013 wow vilket år det kommer bli! 

 

2013 har varit ett riktigt bra år hittils och jag har redan fårr vara med om saker jag inte hade förväntat mig av Gud. Detta gör mig ennu mera spänd på fortsättningen av året. En annan possitiv effekt av MVV, som jag inte hade förväntat mig eller ens tänkt på att jag kunde få, är att jag fått en annan bild av mig själv. Dagarna efter att jag kommit hem från lägret och jag såg mig själv i spegeln förundrades jag över hur vacker jag var, Och tro mig, det är mycket enklare att leva när man vet om det och inte behöver tänka på hur man ser ut. Vi är alla vackra, för vi är alla skapade och Gud, och att se oss själva i hans ögon, det är nyttigt för oss det.

 

Jag hoppas det var meningen att just du som läst igenom denna text skulle göra det. Om ingen kommit igenom den gör det inget. Sen när jag blir pensioner och läser igenom denna text får jag i alla fall säga "Hallelluja!", för så välsignat har detta varit. Och tänk, då vet jag ju hur de gick sen.

 

Mitt jullov i år har bestått av två extraordinära saker, förutom de vanliga sovmornarna, det vanliga julfirandet, julklapparna, kalle anka, chokladen, nattpromenaderna i månskensljuset, släkten  osv. osv. osv

 

Det började med en tidig väckning på en madrass. Vi åkte tåg och anlände till den kungliga huvudstaden. (nej, vår huvudstad är nog inte riktigt kunglig, men jag tycker uttrycket är så fint så det får ta sig över kvarken och tillämpas på vårt svar till sthlm. hehe...)

Trots vår brist på erfarenhet av staden i fråga klarade vi oss med hjälp av engelskan, kvinnoförstånd och en iphone i storstan, och hittade viktiga platser som t.ex. spårvagnar, vårt hostell och arenan där vi skulle se SWEDISH HOUSE MAFIA! Ja, detta var alltså målet med vår resa.

 

Swedish House Mafias konsert var verkligen awesome. Deras ljusshow var nog den bästa, och antagligen dyraste jag någonsin sätt. Musiken var precis som jag tycker den ska vara, hårda beats, taktfast, lite lätt igenkännbar melodi där emellan och dansant. Jag älskar när basen är så hård att den ekar en halv takt till, och det är det enda man hör och känner. Jag älskar att räkna takter och se hur allt passar så bra ihop, en takt besående av fyra delar, fyra takter som passar ihop, två och två, och sist och slutligen åtta takter som blir en helhet. Jag kan inte blanda bort mig i takterna , hur gärna jag än försöker. Jag älskar melodierna som är så lätta att minnas och bli glad av. Och jag älskar att dansa. JAG ÄLSKAR HOUSE, och är väldigt tacksam över att ha fått uppleva den bästa housen som finns just nu.

 

 

Nästa dag vandrade vi omkring i centrum och jag shoppade en gul byxdress som jag ska öva mina symaskinstalanger på, en vacker svart klänning som jag gärna skulle vilja bosätta mig i, och ett par socker. Man kan aldrig få för många par sockor, sa hon med över 40 par.

 

Den andra extraordinära saken på mitt jullov skriver jag om i ett annat inlägg. Jag vill ju inte ge er en överdos av mina upplevelser heller. Kan mycket väl vara lätt hänt med tanke på min uppdatering.