ettstyckeulrica

Ibland finns det så mycket att tänka och tro så man vet knappt ut eller in.

Då är det nog bäst att låta bli.

Mänskligheten.

Att tänka och tro är nog det som har fört oss fram allra mest, samtidigt som det är det som har stjälpt oss mest.

Det som ständigt för oss vidare och det som ständigt motarbetar oss.

Så det är nog bäst att låta bli. Ibland alltså.

 

Som till exempel när det går på högvarv. Centrifugerar. När ens tankar slår runt och runt i hög hastighet för att få bort alla vattendroppar. När ens tankar slår sig torra.

 

Min största kapacitet. Min farligaste fälla.

Nu ska du få höra på lite bra musik.

Sen ska du få gå och sova, för att sedan vakna upp med lite bättre tankar.

Det funkar nämligen alltid.

 

"Keep your best friends close, but your enemies closer."

Brukar de säga. Vikten av att veta hur de du tycker är, men hur pass mycket viktigare det är att känna till dina fiender. Det är så politiken fungerar, det finns ingen som vet så mycket om en Socialdemokrat som en Moderat. Och krig gör man knappt något annat än spionerar på varandra. Och det gör man i alla fall också, fast det inte är krig. Fråga USA.

 

Så jag har blivit en expert på hur min hjärna fungerar. Jag vet vad som fungerar, hur jag lurar den och i alla fall i teorin hur jag förnyar mina tankar, vad som faktiskt är sanningen och hur jag förhåller mig till den. Jag vet hur jag manipulerar den att tänka på annat. Hur jag får den att tänka mindre snabbt, gå ner i varv. Hur jag får den att sluta tänka på sig själv. Osv. Osv. Osv.

 

Jag är utrustad för alla situationer. Jag har en massa strategier och taktiker.

Jag är väl förberedd. För detta krig ska jag vinna. 

Nån dag i alla fall.

 

Fast egentligen vinner jag det varje dag.

 

 

 

.........................................................................................................................................................................................

 

Idag har vi haft val och jag ska sörja i fyra år över att min kandidat inte slapp in.

Eller kanske inte. Jag har nog glömt det lagom till nästa presidentval, eller vilket val vi nu än har nästa gång.

 

Det jag ville säga om valet är att jag tycker det är så fruktansvärt intressant att rösta här på landsbyggden där jag bor.

Denna konversation hade jag med min mamma före vi for och röstade.

Jag: "Ska jag ta med mig valsedeln?" (För det har jag lärt mig att man ska göra)

Mamma: "Nej, de behövs int."

Jag: "Ska jag ta med mig id då?" (För de har jag också lärt mig at man ska göra)

Mamma: "Nej di vet nog vem du e."

 

Alltså what!

Jag betvivlar starkt på att de fyra personerna som sitter där och funktionerar har full koll på vem alla 400 röstberättigade personer som bor i byarna här omkring är. Speciellt med tanke på att jag int kan förnimma mig till att jag någon gång har sett någon av dem. Kanske jag såg dem när jag gick på dagis, men come on, jag har nog ändrat ganska mycket sedan dess.

Mina farhågor besannades när min mamma berättade vilken taktik hon brukar köra med.

Hon brukar nämligen int säga vad hon heter utan låta dem gissa vem hon är. Hur smart som helst när det handlar om något så högtidligt som ett riksdagsval. Helfestligt.

Efternamnet brukar de klara, men sen vad det värre. De brukar blanda med henne och hennes svägerska (de är båda ingifta i släkten och har samma efternamn). Helfestligt. Speciellt med tanke på att det handlar om något så högtidligt som ett riksdagsval. Är detta val verkligen 100% demokratiskt? Har det förekommit valfusk eller korruption? Skull jag vara "val polis" (om något sådans ens förekommer) skulle jag gå bananas på byskolorna. För som vi alla vet, what happens in the village, stays in the village. 

 

Nej men jag tycker faktiskt det är väldigt charmigt att gå och rösta till vår gamla lilla byskola och låtsas som om vi all känner varandra och strunta i valsedlar och id:n. Och låtsas man tillräckligt länge lär man ju känna varandra tillslut.

 

 

Idag hade svägerskan hunnit före så de hade inga problem med att lista ut vem vi var. (Haha. Lista ut vem vi var från sin lista. Helfestligt. Speciellt med tanke på att det är något så högtidligt som ett riksdagsval).

"Jaha, så här har vi då Helena Bernice och Ulrica Helena"

Ja. vi har typ samma namn.

Känns int de också ganska typiskt med att vara från landet.

 

Min pappa skulle på jobb och for och röstade i arbetskläder. Nämligen halare.

Det var nog det allra festligaste på hela dagen. Speciellt med tanke på att det inte var första gången.

 

"Int kan man ta e så hårt int."

Motto of my life.

"Varje dag man lär sig något nytt är en bra dag." Alla lärares favoritcitat, som de alltid levererar med ett "nöjd i reve" leende. (Ja, jag har umgåtts med människor från Pedesi, annars skulle "nöjd i reve" inte finnas med i min vokabulär. Här där jag bor använder vi int de uttrycket. Vi  är bara... glada, typ. Unexpressed emotions nej vadå. Tycker "nöjd i reve" kan vara ett väldigt talande uttryck i vissa fall. Som detta till exempel)

Det jag ville komma till var att jag har lärt mig något nytt. Jag har nämligen lärt mig hur man får ett Youtube klipp hit på bloggen. Kommer ihåg att jag gjorde att halvt seriöst försök med att lära mig detta för fyra år sen, men det gick int så bra. Nu kom jag dock på att man kan ju googla hur man gör (tog mig bara fyra år att komma på det) och tadaa! I made it och känner mig nu som värsta Einstein. Alltså int som "ein stein" (högsvenska: en sten) utan vetenskapsmannen Einstein. Kände att jag behövde förtydliga detta så det inte skulle uppstå några missförstånd.

 

.........................

Så nu ska jag ta tillfället i akt och bjussa på uuuuuunderbar musik. Tre låter som har gått på repeat alltför många gånger här hos mig. Tre låter som berör något djupt i min själ, främst musikmässigt men också textmässigt. Tre låter som jag tycker väldigt mycket om. Tre låtar som ger mig tröst, glädje, får mig att drömma mig bort, som får mig att vilja leva life, av en anledning som jag inte kan sätta fingret på eller riktigtförstår. Två visuellt vackra videor; landskapsbilderna och när hon står vid hästen i den första videon, färgsättningen (speciellt i solnedgången) och den kreativa friheten, eller rent ut sagt FRIHETEN i den andra. (Den tredje har ingen video. De är ju int riktigt så at jag lyssnar på så mycket mainstream musik, så att de två första låtarna hade video var nog lite av ett underverk.)Tre låtar som helt enkelt platsar på min blogg som de första videorna här ever.

 

 

Varsågod. 15 minuter fulla av positiva adjektiv.

  

  

............................................ 

 

Tänkte leva life.

Jag är här nu.

Jag vågar blunda i mitt eget fall.

Ingen när vår värld, den är allas men bara vi där.

En sista natt, en sista morgon. I din famn.

Sen säger jag det aldrig mer.

♡