ettstyckeulrica

Snart är sommaren över, datummässigt i alla fall. Temperaturmässigt har jag inte svettats lika mycket sen jag var i Sydafrika. Och det börjar ju snart vara halvåret sen. 

Snart är det höst, datummässigt i alla fall. Och det innebär ett nytt skede. Väldigt nytt skede. Huh, Som att de skeden jag haft de senaste åren i mitt liv inte skulle vara nya.

Men de här är så annorlunda. De här är utan skyddsnät. Ingen som hämtar från flygplatsen, säger hej, hjälper mig med mina väskor och sedan umgås med mig 24/7 i ett halvår.

Nog för att det kan vara frustrerande nog också.

 

Men de här är så annorlunda. Jag vet inte vad jag ska förvänta mig.

Så därför tänker jag på all den reklam som finns i min postlåda, hur bred (läs:smal) spegel som ryms i min hall och hurudan bokhylla från Ikea jag ska köpa.

För det behärskar jag i alla fall.

 

Att bli vuxen. Att växa upp. Att ta ansvar. Bli självständig. Göra val. Veta vad du vill göra med ditt liv.

Ord som jag knappt vet vad de betyder. Men det känns som att jag inte behärskar det speciellt bra.

 

Men vem har sagt något om att behärska. Jag är 20. Vem behärskar nå något i den här åldern. Vad vet man om livet när man är 20. Man får så lov att bara kasta sig ut.

Pröva på att bli vuxen. Pröva på att växa upp. Pröva på att ta ansvar. Pröva på att bli självständig. Pröva på att göra val. Pröva på vad man vill göra med sitt liv.

Och alla de andra svåra orden man knappt vet vad de betyder, men förhoppningsvis snart lär sig.

För hur skulle man annars lära sig något.

Och hur ska man kunna kunna något före man har provat något.

Just det. Så släpp det.

 

                                          

Even if the sky is falling down I know that we'll be safe and sound

Detta är ju så sant.

Och detta vet jag också. Någonstans där djupt inne i själen finns vissheten. Som ibland gör sig påmind.

Det börjar gå utför när man har en Taylor Swift låt i huvudet, och till och med tycker den är bra. Eller när man vaknar utvilad före klockan sex på morgonen, för att man gick och sova före sista frågan hann klinga ut i vem vet mest kvällen innan. (Det var det enda jag kom på som var synonymt med 20:30)

 

Ni som har något sånär sinne för retorik förstår av dessa två ovanstående meningar att dessa saker är något som nyss har inträffat mig. Och det var allt jag ville säga.

 

Eller förresten.

 

Det närmaste perfektion jag kommit på ett tag var att gå ut och gå i den stilla sommarkvällen här på landet, där det är helt tyst och vindstilla, där solen lyser sina sista varma strålar över det vackra sommarlandskapet. Och jag hör denna på repeat, där jag går längs grusvägen och ler för mig själv.  

 

Solen går upp över din kind.

Hur vackert är inte det.