ettstyckeulrica

Snart är sommaren över, datummässigt i alla fall. Temperaturmässigt har jag inte svettats lika mycket sen jag var i Sydafrika. Och det börjar ju snart vara halvåret sen. 

Snart är det höst, datummässigt i alla fall. Och det innebär ett nytt skede. Väldigt nytt skede. Huh, Som att de skeden jag haft de senaste åren i mitt liv inte skulle vara nya.

Men de här är så annorlunda. De här är utan skyddsnät. Ingen som hämtar från flygplatsen, säger hej, hjälper mig med mina väskor och sedan umgås med mig 24/7 i ett halvår.

Nog för att det kan vara frustrerande nog också.

Men de här är så annorlunda. Jag vet inte vad jag ska förvänta mig.

Så därför tänker jag på all den reklam som finns i min postlåda, hur bred (läs:smal) spegel som ryms i min hall och hurudan bokhylla från Ikea jag ska köpa.

För det behärskar jag i alla fall.

Att bli vuxen. Att växa upp. Att ta ansvar. Bli självständig. Göra val. Veta vad du vill göra med ditt liv.

Ord som jag knappt vet vad de betyder. Men det känns som att jag inte behärskar det speciellt bra.

Men vem har sagt något om att behärska. Jag är 20. Vem behärskar nå något i den här åldern. Vad vet man om livet när man är 20. Man får så lov att bara kasta sig ut.

Pröva på att bli vuxen. Pröva på att växa upp. Pröva på att ta ansvar. Pröva på att bli självständig. Pröva på att göra val. Pröva på vad man vill göra med sitt liv.

Och alla de andra svåra orden man knappt vet vad de betyder, men förhoppningsvis snart lär sig.

För hur skulle man annars lära sig något.

Och hur ska man kunna kunna något före man har provat något.

Just det. Så släpp det.