ettstyckeulrica

Har haft min andra körlektion idag. 

Vet inte vad jag ska säga. Det var mörkt, vintrigt, korsningar och backstartar. Dessutom fick jag för första gången uppleva en stannande bil under körövning, men förr eller senare ska väl det provas på, så lika bra med förr då antar jag.

Kände mig kanske aningen förvirrad där bland alla bilar och fotgängare. Men egentligen tror jag inte det var så farligt, mina prestationer var nog helt okej. Det var bara det att jag inte riktigt litade på dem och märkte själv hur obekväm jag egentligen var i situationen. 

Kom för sent till körlektionen också, trots noggrann uträknad tid (vinterväder är tydligen ingenting att leka med). Det var nog kanske det som fick mig smått ur balans. 

Nå, efter 14 gånger till borde det väl nog kännas lite vanare med det där fordonet kallad bil. Väntar med spänning. 

 

...................

 

Vad har jag annat att säga om livet?

Mitt blodtryck tycks ha återhämtat sig tämligen bra från förra veckan. Det är väldigt tacksamt, speciellt när man som i mitt fall ständigt blir upplyst om blodtryckets tillstånd tack vare hörseln i vänstra örat.

Jag har grävt fram min gråa vinterjacka, och den var faktiskt trevligare än jag minns den. Vinterskorna är varma och sköna och det ”knarar” så mysigt när man går med dem i kramsnön. Jag är nöjd med min vinröda fjällis också. Fjällräven. Eller korallräven som det sanna Krunegård fanset som jag är brukar säga.

 

Korallreven & Vintergatan, oj vad det är en storslagen låt. Oj vad jag lyssnade mycket på den i våras. Då när den bara fanns på youtube, jag inte hade något internet utan lät den ladda i skolan, jag sjöng stämmor på den, hörde på den förrän jag gick till skolan när solen svagt började skina in i vårt köksfönster på femte våningen. Eller när jag satt och skrev för allt vad jag var värd på mitt slutarbete, och hörde på den om och om igen. Den låter blir aldrig dålig, men det blir för det mesta inte låtar som är över sju minuter långa heller.

 

Annars skulle jag nog för tillfället klassa mitt liv som ytterst trevligt. Gud ger bönesvar på det jag längtar efter i min vardag. Så nu är det bara att kämpa vidare mot nya mål, och inse att världen inte bara snurrar kring Ulrica.

 

.....................

 

 

Har för övrigt gjort en topp tre lista på saker jag gjort den senaste veckan som jag aldrig gjort tidigare.

1.Röstat i ett val.

-Kändes spännande och bra att rösta i valet, trots att jag kanske inte är 100% insatt i allt. Men visst, politik kan vara riktigt intressant ibland. Oftast då det är val ifråga.

 

2.Ätit broiler och ris sex dagar i rad.

-Ibland kommer jagx3, skolanx2, mammax1 samt församlingshemsvärdinnanx1 på att broiler med ris är jättegod mat- på samma gång! Känns helt okej att övergå till ”malaköti” efter detta.

3.Varit ute och gått i tre byar på samma dag.

-Det var vad jag gjorde i lördags. Tre olika byar, tre olika tillfällen, ibland kan det bli så. Trevligast var promenaden i mammas gamla hemby i gatlyktornas sken. Ja, det är nog riktigt trevligt med promenader också.

För någon vecka sen skrev jag lite. Eller sist och slutligen blev det ganska mycket. Skrivande har faktiskt en härlig funktion. När jag började skriva texten kan ja inte påstå att jag var den helaste kopian av mig själv, men när jag kom till slutet kändes det aningen bättre.

 

 

Ni kanske inte förstår så mycket av texterna, de är mest skrivna för mig själv. Men jag tycker väldigt mycket om dem. För detta är det närmaste jag kan komma Ulrica, då när hon är lite sprucken. Hon är nog lite egendomlig hon, men med dessa ord förstår jag henne precis.

 

 

Här får ni ta del av en bit av mig. Varsågod, detta är mina innersta känslor.

.......................................................................................................................................................

 

 

Våga vägra internet.

 

Vet ni vad, att inte ha tillgång till internet är en frihet.

 

Sitter i mitt rum här i staden och är internetlös, och vet ni vad skönt det är.

 

Får jag tråkigt i mitt lilla rum med dessa fyra väggar kan jag inte lösa min tristess med slösurfande.

 

Nej, jag måste leva i nuet och göra saker som finns inom detta rums fyra väggar. Jag är helt isolerad från allt och alla. En isolation som jag tror alla människor skulle må bra av att ha ibland.

 

Just nu funderar jag på att, höra på musik, sy några söndriga klädesplagg, städa lite, ordna mina papper, plasta in mina skolböcker, bara ”slappa”, eller läsa en bok.

 

Hade jag haft internet hade jag konstaterat att mitt tillstånd stavades tråkigt och flytt in i den virtuella världen. Då hade jag heller inte fått någon av dessa lugnande och nödvändiga vardagssysslor gjorda.

 

Nu är jag tvungen att leva i nuet och hitta på något att göra själv. Och oj vad skönt det är att inte ha tillgång till att få information om allt och alla!

 

 

.............

 

Alla smarttelefoner blir bara bättre och bättre och den nya iphonen är ett hett samtalsämne, och framför allt köpämne. 

 

För varje ny telefon som kommer ut håller jag bara hårdare och hårdare i min Nokia från 2008, jag menar, det är ju inte ens länge sedan den kom ut. Jag vägrar ha en telefon med internet. Jag vägrar slösa bort min tid på att stirra in i en skärm och peka.

 

Kära människor, det finns så mycket mer i livet än en telefon. Tänk på alla människomöten, alla upplevelser, naturen, nuet. Ja, framför allt nuet. Jag vill inte missa nuet, mer än vad jag redan gör. Telefon med internet var ett stort steg till mänsklighetens likgiltighet för varandra. Telefonen har blivit viktigare än människomöten, när man umgås med vissa personer är man tvungen att umgås med deras telefon på samma gång. Kära människor, jag vet inte vad jag ska säga. Tänk på mormorsfarbror som emigrerade till Amerika. Är det så nödvändigt med en telefon i alla fall?

 

 

 

(Jag vet att detta kan verka lite överdrivet och säkert skrattretande att läsa om några år, men detta är min åsikt i denna fråga. Jag vet, jag är inte gjort till att leva på 2000-talet. Jag skulle nog ha passat bättre i 1800-talet eller något liknande.)

 

(Jag vill inte döma ut någon heller. Och visst finns det många bra funktioner med nya telefoner också. Men grejjen är att vi människor har lite svårt att veta hur mycket som är tillräckligt nog, och vi har svårt att sätta upp gränser för oss, och hålla oss till dem sedan. Speciellt när frestelsen är så nära till hands som i fickan.)