Det känns som om jag springer genom vatten

För någon vecka sen skrev jag lite. Eller sist och slutligen blev det ganska mycket. Skrivande har faktiskt en härlig funktion. När jag började skriva texten kan ja inte påstå att jag var den helaste kopian av mig själv, men när jag kom till slutet kändes det aningen bättre.
 
 
Ni kanske inte förstår så mycket av texterna, de är mest skrivna för mig själv. Men jag tycker väldigt mycket om dem. För detta är det närmaste jag kan komma Ulrica, då när hon är lite sprucken. Hon är nog lite egendomlig hon, men med dessa ord förstår jag henne precis.
 
 
Här får ni ta del av en bit av mig. Varsågod, detta är mina innersta känslor.
.......................................................................................................................................................
 
 
Mamma
Jag vill gå på promenad med dig
Jag vill glömma allt vad vardagen heter och bara gå längs den välbekanta landsvägen med dig
 
Jag vill gå i flera veckor
bara gå och inte tänka på något annat
 
sen skulle jag vara en harmonisk människa igen som orkar med livet fullt ut
 
den friska luften skulle ha sugit ut allt dystert ur mig och kvar skulle bara lugn och lycka finnas
 
Mamma
Jag vill gå på promenad med dig 
 
..............................
 
Känner mig aningen bortglömd, undanstoppad och bortgömd.
 
Men det kunde ha varit värre,
jag menar, jag får äta vårrullar i helgen.
 
 
.................................
 
Jag äter mindre än vanligt, men är ändå inte hungrig.
Jag sover mindre än vanligt men är ändå inte trött.
 
Jag undrar om jag tappat känslan för ett vanligt liv helt.
Fast egentligen är det ganska praktiskt. Det sparar en massa tid.
 
Att gå igenom olika skeden i livet är säkert bra, det vidgar vyerna.
 
Fast det är tur att skedena byts ut ganska snabbt med varandra.
 
.......................
 
När ska jag få träffa dig.
Du som skulle förstå fast du inte förstår, men skulle förstå i alla fall. Fast du inte förstod.
Formuleringen gör mig förvirrad.
Men du skulle säkert förstå.
 

......................
 
Jag blandar grått och blått
Det ger mig ro
ro behövs
speciellt nu
stickasockor behövs också
tur att de båda går att kombinera
men hur långt ska ett sockskaft vara egentligen?
 
.....................
 
I morgon tycker jag att solen ska lysa.
Då, när jag färdas de 80 kilometrarna norrut.
Det är så vackert när det inträffar.
Jag tycker jag förtjänar något vackert,
förutom de nya kläderna jag köpt då.
Nya kläder är ändå bara något vi köper för att fylla ett tomrum som vi inte vet hur vi ska fylla.
Men visst, nog blir man glad av nya kläder också.
 
..............
 
Någon gång ska jag också sjunga med känsla, precis som du.
Du har så vacker röst.
Så kraftfull, så ledsen, så känslosam, så sprucken.
Men hur mår du egentligen?
Du förtjänar att lysa lika klart som guldpärlorna på din skjorta.
De gyllene viftande armarna som du sjunger om borde ta dig med sig.
Du är så fin, tror jag.
Jag önskar dig allt gott.
 
.............
 
Om vingarna bär
 
Just nu är de svaga, de behöver vila sig lite.
Men sen
sen lovar jag att de ska bära
de ska vara starka, kraftfulla och bättre än någonsin.
 
Ska bara lämna alla tunga laster här på marken först,
sen ska vi på flygtur tillsammans.
 
Det är ju min sång.
     gör mig redo för färd, för jag vet
   att vingarna är.
 
.................
 
Minusgrader rensar luften
 
snart blir luften rensad igen
 
det blir vackert
 
då ska jag bara andas in en gång
sen står hela världen stilla för stunden.
 
sen är luften rensad
oj vad det behövs
 
...............
 
Blir man lyckligare om man bär en massa färger på sig?
 
jag vet inte
 
men man kan ju låtsas.
 
Ni skulle se min tröja
den är hardcore.
 
......................
 
En bild säger mer än tusen ord.
Vad har du för bild av mig?
 
Mer är tusen ord är ett långt utdrag
 
du behöver inte göra dig besväret.
 
Vi kan också båda låtsas att det inte gör någon skillnad om vi vet eller inte vet.
 
Vi är ändå två relativt förnöjsamma människor.
 
 
Men ibland kan man undra i smyg.
 
.................
 
Jag kommer ihåg den tiden då allt var nytt
 
den är ganska lik idag
 
fast jag knappt minns
 
är det den som gör sig påmind?
 
 
Men jag vet inte riktigt vilket tid som var bättre.
Kanske var det där emellan nån gång.
 
Min yta kommer ändå aldrig att bli hårdare, vad som än händer.
 
.....................
 
Jag kommer ihåg spelet
Jag kommer ihåg de roliga bilderna
Jag kommer ihåg skratten och påskäggspresenterna
 
Men resten har jag knappt någon aning om
 
Vad gjorde vi egentligen?
 
Vet du svaret? Ring 0807 56..... nej ja skojjar bara.
 
Svaren är borttappade i tidens långa gång.
 
Nu kan vi bara gissa oss till dem.
 
Det blir dessutom mycket mer spännande så.
 
..............
 
 
Det där rummet.
 
Det är medelpunkten.
 
där får man vila, påriktigt, och förflyttas till andra världar.
 
Jag förstår inte hur jag en gång i tiden kunde vara trött på det.
 
.............
 
Jag drömmer ofta om det stället där vi har vår villa.
 
Men det ser alltid lite annorlunda ut.
Varje gång.
 
Bäst tycker jag dock om bukten med den brutalt långa bryggan formad som ett U.
 
Men varför skrattade ni i den sista drömmen. Varför satt jag på en stol och pratade om tavlorna. 
Jag vet inte, men på något sätt tycker jag om den. Den känns så..... igenkännande.
Dessutom tycker jag om att se er glada, även fast tavlorna var det som engagerade mig mest. 
Ni är så fina.
 
Vi är alla så olika.
 
..............
 
Jag minns när jag tog med mig min docka när vi skulle fara och se på vattnet.
Jag kunde inte lämna henne ensam, lilla Anna-Patricia.
Jag skämdes lite när bilen körde förbi och jag stod vid min dockvagn.
Men jag kunde inte lämna henne ensam, lilla Anna-Patricia.
 
.................
 
Tugga tuggummi har aldrig varit min grej.
Men vad har nu varit det egentligen?
 
Att sitta på den gröna kullen var egentligen en konstig upplevelse.
Dessutom var det kallt.
 
E-post är överskattat, ingenting går upp mot ett riktigt brev.
 
Hur länge ska man behöva stå i kö?
 
Det var ett dåligt skämt, men vi har ju alla våra dagar.
 
Sluta släng sådär med håret, din livstidsförbrukning av den där rörelsen gick ut för flera år sedan. Ändå kan jag inte låta bli att skratta.
 
Har du tappat den röda tråden?
Då är vi två.
 
 
.....................
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback