ettstyckeulrica

Jag tittar mig i spegeln.

De mörka ringarna under ögonen verkar mer framträdande än vanligt.

Det tär att åka fram och tillbaka - från hemhemma, till lägenheten. Från skolbänken i studiestaden till jobbet långt ute på landet.

 

Jag borde nog ta och dricka den där mirakeldrycken jag har erbjudits, den med naturligt koffein, färgämnen och alltför hög dos vitaminer. Den hjälper mot mörka ringar under ögonen också. Såklart, den hjälper mot allt. Mina kinder bränner lite när jag dricker den, en vanligt förekommen biverkning. Jag lägger ner glaset och låter helst bli. Jag tror inte på sånt. Det är nog bättre å lyssna på kroppens signaler och vila sig lite. Men också jag är hypokrat. Ibland dricker jag mirakeldrycken i smyg på jobbet då jag är riktigt trött.

 

Men de mörka ringarna under ögonen får vara, de bryr jag mig inte så mycket om. Det är ju ändå inte jag som ser dem. En sminkexpert på radion sa för ett tag sen att hon tyckte att det var lite sexigt med mörka ringar under ögonen. Jag vet nog inte riktigt om jag just nu kan ta de orden riktigt till mig. Men ja, hon får väl tycka vad hon vill. Och nu vet hela Sverige det också. Plus jag då, en liten själ i Västerbottens systerlän i Finland. Sexigt är kanske inte ett ord jag brukar använda mig av särsilt ofta, men jag vet nog faktiskt inte om det första ordet jag skulle associera det med är mörka ringar under ögonen. Men jag är ju ingen sminkexpert heller. Kanske hon bara ville vara snäll, trösta oss som är lite för trötta och inte har generna på vår sida då det kommer till huden under våra ögon. Personligen känner jag kanske inte att hon sminkexperten var värd mina skattepengar (det sändes nämligen på riksradion). Men jag betalar ju heller inte skatt till Sverige, så hon fick ju faktiskt inte mina skattepengar heller. Så kanske jag inte är i position att klaga på hennes utlåtanden i alla fall.

 

Det tär att åka fram och tillbaka.

Då jag är klar tänker jag köpa en fin höstrock åt mig och ett par nya skor. Det tycker jag faktiskt jag är värd.