ettstyckeulrica

"Tänk va bra vi har det."

Det går inte en vecka utan att vi säger det i vår lägenhet.

 

"Tänk att jag får hade så här bra."

Det går knappt en dag utan att jag tänker det för mig själv.

 

För jag har det så bra. Just här. Just nu.

Med dem som jag hör ihop. Med mina vänner.

 

Det går knappt en dag i vår lägenhet utan att vi skrattar hjärtligt. Eller ja, ibland hinner vi inte se varandra ordentligt varje dag. Men det går inte en gång när vi hinner se varandra ordentligt utan att vi skrattar hjärtlig. Dricker te vid vårt köksbord och har djupa diskussioner. Ligger i varsin soffa i vardagsrummet och pratar om allt mellan himmel och jord. Timtal. Och det går inte många dagar utan att vi påminner varandra om hur bra vi har det. För det har vi verkligen. Vi har det så bra tillsammans.

 

Och våra vänner. Alla de 49 som vi har bjudit till vår lägenhet i övermorgon. Det är förståeligt att vi inte känner alla lika bra, men vi tycker så mycket om dem i alla fall, var och en. Eller åtminstone jag. Jag kommer ihåg sist då vi hade inflyttningsfest och vi inte hade någon aning om vem som skulle komma. Och jag tänkte, vem det än är som kommer in här näst genom vår dörr så blir jag glad över att se den personen. Att just den har valt att komma hit till oss. Jag kunde inte låta bli att tycka om var och en av dem, i alla fall på något plan. Inte undra på att mitt hjärta iblad känner att det inte riktigt räcker till.

 

Och våra vänner. De där som vi ser varje vecka. Ibland en gång, ibland två, och ibland till och med tre gånger. De där som nöter samma träbänkar (men mestadels soffor) som oss. De som också har valt att investera sin tid på att lära känna Jesus bättre och på kristen gemenskap. De som jag firade min förelsedag med med att nöta de soffor som vi vanligtvis nöter. Jag kan inte påstå att varje sekund av min födelsedag var fruktansvärt rolig. Men varför skulle jag inte vilja fira min födelsedag tillsammans med dem som jag hör ihop med. Jag var omringad av ungefär trettio personer som sjöng att jag ska få leva av nåd och jag bjöd på en fantastisk god chokladtårta som smältade i munnen. Sedan lämnade vi kvar vi som oftast brukar lämna kvar och bad för varandra. Jag tänkte det före, vad vill jag allra helst göra här ikväll då det är min förelsedag. Och det jag tänkte för mig själv var be för varandra. Och det gjorde vi. Och det var så bra, som det oftast är när man ber för varandra. Sen pratade vi så jag nästan blev utmattad innan vi for hem klockan 01. Det finns mycket värre kvällar att spendera sin födelsedag med. Men jag kan faktiskt inte komma på så många bättre alternativ än att få vara med dem man hör ihop med och få be för varandra.

 

Och våra vänner. Desamma som beskrevs här ovan. Som jag umgåts med ikväll. Som återigen lämnat kvar lite för länge på kvällen. Som ville höra om mitt liv, min relation till Gud och vad som byggt upp till den vishet jag har idag. Och jag berättade så ärligt och personligt så jag nästan hade lust att låta bli. Med försiktig och svar röst berättade jag, som jag ibland gör när det kommer nära. Länge berättade jag, i alla fall enligt mig själv. Och de lyssnade. Alla de elva som satt omkring mig. Och det fanns på något sätt så mycket stillhet och frid i den stunden. Jag tror att det alltihopa var så gott.

Och allt började med kanske någon av de finaste komplimangerna jag fått i mitt liv. Eller för mig är i alla fall den finaste komplimangen den där man tar upp min relation till Gud. Och jag sken verkligen upp när jag hörde den. Jag log stort och mina ögon tindrade. Jag tänker mig ändå att jag är ganska vacker när det händer.

Den komplimangen bär jag länge med mig i mitt hjärta.

 

Och sedan fick jag äntligen chansen. Jag hade väntat otåligt i två dagar på att få berätta det. Som ett barn på julafton har jag väntat på att få berätta det för dig.

"Höödo, he låter int na na meir i öra mett!"

Ord som betyder så mycket.

Åt en person som betyder så mycket. 

På ett språk som betyder så mycket.

"Int na alls?" Frågade han förvånat.

"Nä, int na alls." Svarade jag.

Och så log vi mot varanda.

Gud är god.  

 

 

Om man bara skulle förstå hur bra man kan ha det, tror jag faktiskt int man skulle vilja ha något annat.