ettstyckeulrica

Det gör jag.

Idag var jag nära att avslöja mitt vetande, och skylla på den klassiska "lilla fågeln som viskade i mitt öra".

Men jag gjorde det inte.

.

Något jag är glad för, men ändå ångrar.

Nåja, vem har dött av ett misstag??

-Jag! kanske någon säger som hoppade ner från det branta berget med huvudet före.

.

Men detta handlar inte berg, inte kullar, inte backar inte ens en ända liten förhöjning från marken.

.

Vi är precis på samma plan, fast du hunnit aningen längre.

Tillräckligt långt för att göra det svårt.

.

Men det gör inget.

Eftersom det inte handlar om höjder mår vi alla bra.

.

Och jag kommer för alltid att komma ihåg stegen.

Vacklande, men ändå så säkra.

(någon som förövrigt vet hur man får en tom rad utan att behöva lägga en punkt emellan allt?)