ettstyckeulrica

ja dedär rimmade nog mycket vackert...

Det var det jätteroligt att vara på UK. vi satt i en sal och hade möte för det mesta, hörde på förslag, disskuterade och röstade så fint med våra valsedlar. jag hade nr 103. det är något speciellt med det nummret, men jag vet inte vad. det är nog säkert mitt matematiska sinne som vill spela mig ett spratt.

vi gjorde nog annat också. åt mat för exempel, eller gick i det natursköna Karis i jakt på en mataffär. ibland sov vi också. men mestadels var vi vakna och hade roligt, i form av umgänge och programpunkter.

.

nu har vi suttit de 8h om krävs för att ta oss hem med vår privata buss. det var faktiskt inte så jobbigt som det låter. det var riktigt trevligt att prata och se på film. desto svårare var det att sova till ljudet av full volym av ironman2. men ja tror jag lyckades, åtminstone kändes det så i min nacke när jag antagligen vaknade.

.

när vi närmade oss hem påminde jag Gud om att jag inte var sådär helt överförtjust över att behöva gå hem ensam hela vägen hem med min tunga packning från församlingshemmet där bussen stannade. nog för att vi knappt talar kilometrar här, men min packning stavas TUNG. det visade sig at en annan medresenär skulle åt samma håll som mig och följde mig i princip hela vägen hem. vi pratade och jag kände knappt av mig tunga packning tack vare hög trevlighetsfaktor. tummen upp för den du!

.

nu sitter jag här vid fönstret, äter makaroner och dricker 23h gammal mjölk. här är allt som det brukar, skola imorgon, snö på marken, råddigt i mitt rum. men vi får tänka imorgon, för nu jag ska sova!