ettstyckeulrica

5 500 km, så långt kom min vespa innan den blev ytterst ytterst ledsen.

 

ja menar, 15 km i en uppförsbacke är inte okej.

 

int dedär hack hack hack hackandet när man kör heller.

 

men nåjå, när den int vill köra framåt längre än en halv meter när man startar den e de nog dags att ta sig en riktig funderare.

 

 

känslan som uppstår när man får sluta arbetsdagen, alla har åkt hem med sina fina å friska vespor och man står själv kvar med sin vespa och kommer ungefär en halv meter framåt i taget. Ganska komisk situation egentligen.

 

(ojojoj, undrar hur länge de sko ha tagit innan ja sko ha komi heim...)

 

Som tur e finns de paketbilar man kan stoppa in sina vespor i, människor som kör hem en i samma paketbil  å samma människa som kan skruva allt som har en motor.

 

 

Jag ser hoppfullt på framtiden och känner medlidande med min vespa, int e d så bara å köra fem varv fram å tibaaks ti hesa, å san ti hesa ein gang tili!