ettstyckeulrica

Det har blirit höst i min hemby. Trädens löv börjar så småningom skifta i alla varma och vackra höstfärger. Den gröna tryskan tryskar på för fullt på våra åkrar. Jag tycker om den gröna tryskan som pippar något förskräckligt när man startar den. Den är bara på besök hos oss när vi tryskar om höstarna och den för med sig en varm känsla om traditionm och igenkännande, när den äterigen, i år igen anländer hit. Dagen vi pensionerar den gröna tryskan ska jag sucka tungt för mig själv och säga "va i väädin", precis som de sa förr i världen. 

 

Jag har gått på höstpromenad med mamma, eldat i spisen och virrat in mig i den störta filten vårt hemmane skådat. Pricken på i:et var dock björns vackra,lugnande,djupa sämma sjungandes "Strövtåg i hembygden". Det är så vackert så jag ska sjunga det för mina barn när jag stilla vaggar dem i min famn, bara för att jag vet hur djupt de låtarna sitter kvar i ens själ i resten av livet. Och denna låt är definitivt kvalificerad till att sätta så sjupa avtryck i någon människas själ. Lyssna på den, den är vacker, kärlek på den alltså.

 

"Det är tomt, det är bränt, jag vill lägga mig ned
invid sjön för att höra hans tal
om det gamla, som gått, medan tiden led,
om det gamla i Alsterns dal."