ettstyckeulrica

Alltså låtarna som fastnar i ens huvud och aldrig kommer sig därifrån. I sommar har det varit USA:s nationalsång och Stockholm i mitt hjärta som gått heta hemma hos oss. Den förstnämna känns inte helt sådär opartisk att gå omkring och sjunga på överallt (vilket är synd på en så fin melodi) och den andra, ja va ska man säga. Varje år är man lika exalterad över att en ny säsong av allsång på skansen ska börja, sen efter en sådär fem program känner man bara att.... nej nu får det nog räcka. Men melodin i versen alltså, den är vacker.

 

Den senaste veckan har jag tittat en del på friidrotts-EM så min framtidsspaning är att Englands nationalsång kommer bli mitt nästa nynningsoffer. Några lyssningar till så sitter den som en smäck (typ efter nästa OS då ungefär). Nynningsoffer då ja, för enda texten till den som jag kan är "God save the Queen" (och jag vet till och med när den kommer). I och för sig kan jag ingen text till USA:s heller, förutom att jag antar att  de sjunger "star" någonstans. En gång såg jag en video där små barn sjöng den texten som de trodde det var till "den stjärnbeströdda fanan". Videon skulle då föreställa att vara rolig. Jag skrattade nog inte särskilt mycket, jag menar hur går ens den riktiga texten. Och vad sjöng ens dedär barnen, mina engelskakunskaper räckte inte riktigt till för att förstå deras sluddriga uttal.

 

Nåväl, detta är bara små petitesser i det stora virvlande havet som kallas livet. Men säg mig, skulle inte detta hav vara ganska tråkigt utan dessa små petitesser.

 

När vi skulle till vår villa en gång i sommrast hade jag packat matsäck åt mig, två lådor. Den ena lådan med bröd och den andra med bulla. Och förtjust kan jag konstatera: "Min matsäck är precis som allsång på skansen, en blandning av sött och salt!" Så snart känner jag att jag kommer att komma till en gräns när dessa två låtar tar upp en för stor del av min vardag. Men jag menar, en blandning av sött och salt. Det måste nog vara det mest optimala som finns. Det är som att ha sin bit av kakan och äta den med. Som att få det bästa av två olika världar. Krona och klave på samma gång. Slippa välja mellan två goda ting. Så länge det inte blir bräckvatten av det hela.

 

Nåväl, nu ska jag nog gå vidare och sjunga lite på Summertime Sadness, för nu gott folk. Nu håller det på att bli höst.